Tillbaka till första sidan

 

Kulturmötet mellan de skandinaviska länderna och Kanarieöarna

DEL 4

 

Till del 1    Till del 2    Till del 3     Till första sidan     Till del 5

 

BILDER FRÅN INVIGNINGEN OCH DAG 2 - KLICKA HÄR

 

Anne-Charlotte Catrana-Olivecrona och Inga-Greta Löfvander-Olárs tog tag i teaterprojektet Pippi Långstrump. De köpte boken, kortade ner pjäsen så den inte skulle bli för lång och skickade den till mej. 5 maj fick jag pjäsen och 11 maj var översättningen klar – ett hur kul jobb som helst! – och överlämnades till läraren Diego i Parque de la Reina, där han jobbade med en teaterklass. Tyvärr drog han sig ur projektet på grund av personliga problem endast en månad innan evenemanget, men Anne-Charlotte och Inga-Greta lyckades rädda situationen med iscensättningen av ett härligt sångspel med Svenska kyrkans barnkör.

Kjell hade tagit på sig ansvaret för de musikaliska inslagen och inledde kontakterna med olika folkmusik- och folkdansgrupper i Sverige och Norge, på basen av rekommendationer från medlemmar. Intresse fanns och vi hoppades kunna betala flygbiljetterna med sponsorpengar eller kulturbidrag, medan Aronas kulturförvaltning skulle stå för mat och uppehälle. Ett krux var att evenemanget skulle gå av stapeln så nära inpå julen. Trudi Lange skriver 19 maj: ”Hei. Har desverre dårlige nyheter fra Leikarringen. Ingen kunne tenke seg å reise till Teneriffe midt i julestria. Hade det vaert på en annen tid på året så ville det vaert mulig.”

På norska Marit Sørums undran svarar jag 11 maj: ”Det är väldigt svårt att få alla detaljer på plats i detta läge, Marit. Tyvärr blir vi tvungna att vänta tills vi har fått in pengar och jag hoppas innerligt att Nordisk Kulturfond är välvilligt inställda. Det tråkiga är just att flygbiljetterna blir dyrare ju längre tid om går. Vi har vid flera tillfällen pratat med Arona om detta och det enda säkra vi har fått fram är att inkvarteringen tar de hand om. De eventuella sponsorerna verkar vara mycket snåla med sina pengar och det kan man ju förstå i dagens kristider. Jag är ledsen att jag inte kan ge bättre besked!”

Marit svarar samma dag: ”OK, jeg skjønner dette. Men jeg tror ikke det blir så lett å få noen til å si ja på disse premissene. Jeg har et spørsmål til, som jeg egentlig ikke har noe med: Men hva  blir resultatet hvis Nordisk kulturfond sier nei? Må det hele avlyses?” Denna möjlighet var ett svart moln på vår projekthimmel. Utan pengar, utan musik, utan folklore skulle hela projektet krympa till ingenting, det stor helt klart. Men vi fortsatte naturligtvis att jobba i förhoppning om att den ekonomiska frågan skulle lösa sig.

I juni hade alla skandinaver utom Kjell och jag åkt iväg för att fira sommaren i Norden. Gun och jag fortsatte att ha daglig kontakt, ibland flera gånger per dag, via datorn. Kjell jobbade på med musiken: Pilar hade föreslagit att Aronas hornorkester skulle kunna spela klassisk musik från de nordiska länderna under invigningsceremonin. Kjell valde ut melodierna: ”Morning Mood” av Edvard Grieg, ”Valse Triste” av Jean Sibelius, ”Tango Jalusie” av Jacob Gade och ”Så skimrande var aldrig havet” av Evert Taube. Efter mycket letande via internet hittade Kjell ett företag som kunde skicka oss partituren, ett villkor för att orkestern skulle kunna spela. Arona lovade stå för partiturutgifterna. Ett alternativ till Valse Triste var Erna Tauros ”Höstvisa” och under invigningen spelades båda melodierna.

De eventuella sponsorerna höll hårt i sina penningpungar och produkter, men den 12 juni skriver Gun ett positivt meddelande efter ett telefonsamtal från norska systembolaget Arcus, som tidigare hade visat visst intresse att sponsra: ”…det verkar som det stämde med det som ni alla trodde, nämligen att de ville vara ensamma med att visa upp norsk akvavit, och jag sa naturligtvis att de blir ensamma om det. Så nu skulle min kontakt prata med ledningen och återkommer sedan. Verkar förhoppningsfullt. De ska bestämma om de ska skicka ner någon till Teneriffa som representerar företaget – eller om de skickar ner ett antal flaskor.”

Den 15 juni fick vi ett besked från kommunen som kom som en kanna iskallt vatten över huvudet: ”Kulturmötet måste flyttas fram en dag, alltså till 1012 december”. En känd amerikansk gospelkör skulle avsluta sin turné i kulturhuset söndagen den 13 december och bi blev tvungna att kliva åt sidan. Vi fick också veta att det inte är tillåtet att sälja någonting under kulturevenemangen i kulturhuset. Till exempel lotterna till dragningen av Fred. Olsens båtresor måste säljas i god tid innan mötet. Jag påpekade i ett möte för Miguel Ángel att CD-skivor hade sålts av chilenare under ett motsvarande möte med de latinamerikanska länderna och han blev mycket upprörd, för, som han sade: ”Dom visste mycket väl att det inte var tillåtet att sälja någonting!”

21 juni fick jag ett uppskattat meddelande från VisbyVideo: ”Läste förra året någonstans om en planerad ”Sverigemässa” i Los Cristianos. Vet ni vilket datum mässan skall vara? Kontaktperson? Har förstått att ni två på något sätt är inblandade. Vet ju inte riktigt mässans målsättning, men tänkte fråga om de är intresserade av ett gratis bildspel från Gotland. Jag kunde göra ett bildspel om Gotland. Jag kan lika gärna göra ett bildspel, eller en film, om något annat. Jag kan besöka några spelmansstämmor under sommaren och få till nåt om det med gotländsk eller svensk folkmusik. Jag kan göra en film om hur man brygger Gotlandsdricka. Vi har ju också medeltidsveckan som ett kulturellt inslag på ön. Tycker du något av det är nåt att ha, så hör av dig. Ingen kostnad. Hälsningar, Putte” Tacksamt tog vi emot hans erbjudande och resultatet blev en väldigt fin film med titeln ”Gotland, Sveriges Teneriffa”.

22 juni kom ett nytt bakslag. Vi fick inga pengar från kulturfonden. Endast en av tio hade fått sina begärda bidrag. Enligt ordföranden kunde vi därmed skippa planerna på folkmusiker och folkdanslag, medan jag påpekade att ”Vi skulle nog ha sökt från flera olika ställen redan från början. Är det för sent att söka nu? Vi står inför semestrar och svar kommer vi inte att kunna få förrän till hösten. Det är synnerligen olyckligt om vi blir tvungna att skippa folkdans och -musik. Vad har vi kvar? Inte mycket att visa upp om vi rättar mun efter matsäck och nöjer oss med de pengar vi inte har. Kanarierna förväntar sig ett glatt evenemang, där musik, sång och dans är viktiga ingredienser, för de är människor som spelar och sjunger vid minsta lilla tillfälle. Ingen musik = ingen glädje. CD-musik ersätter inte levande musik.”

Det här bakslaget tog luften ur Gun och mej, som dessutom hade svårt att få andra involverade att svara på våra mail. Alla var upptagna av sina hemmasysslor långt borta från Teneriffa. Men vi peppade varandra och var snart i farten igen. Kjell skrev ett e-mail till sina folkgrupps- och musikerkontakter och lade med en snutt glad kanarisk folkmusik som smakprov. Han påpekade att reguljärflygen kan bokas relativt sent, ingen panik med andra ord, och bad grupperna reservera vecka 50 för evenemanget.

Den stora frågan var, varifrån få pengar? Kreativa Gun skriver 14 juli: Här i Sverige håller man nu på och gör i ordning massor av souvenirer med anledning av kronprinsessan Victoria och Daniels blivande bröllop nästa sommar. Bl a beräknar Svensk handel att försäljning av bröllopsprylar uppgår till 2,5 miljarder kronor veckorna kring vigseln om ett år. Till exempel har man nu tillverkat en disktrasa med en bild på paret omgivet av blomrankor och en duva med förlovningsringar och det har blivit en riktig storsäljare. Många säger att de inte tänker använda den, de vill inte torka upp saker med Daniel och Victoria :-))) Kanske vore något för oss? Jag sitter här och fantiserar kring allt möjligt om hur vi ska få ihop pengar. Money, money, money...it´s so funny..”

I ett möte med kulturfullmäktige, Miguel Ángel, 21 juli tittade solen äntligen fram: Aronas kommunala musik- och dansskola skulle delta i en festival i Finland i oktober. Kulturutbyte? Jag kontaktade omedelbart den finske ledaren för festivalen och undrade om hans grupp kunde tänka sig att komma till Teneriffa även fast endast mat och uppehälle skulle betalas av Arona kommun. Bara några dagar senare bokade 25 av gruppens deltagare sina resor och kulturmötet var räddat! ”Kan vi få en utflykt till Teide?” undrade ledaren, Aimo Hentinen, försynt. Den bjöd Arona på och Siam Park bjöd gruppen på ett besök i sin fantastiska vattenpark.

Fortsättning följer, med nya bilder.

Helena Somervalli, Arona, 20 december 2009