|
Kulturmötet mellan de skandinaviska länderna och Kanarieöarna, DEL 2
Till del 1 Till första sidan Till del 3 Ett kulturmöte av den här storleken kräver mångas insatser och till vår glädje var entusiasmen stor bland Skandinaviska Klubbens medlemmar. Organisationsansvarig för projektet var Skandinaviska Klubbens ordförande, Ulf Lundquist, som delade ut ansvarsområden: Bengt Berglund fick controllerns uppgifter, Eivor Fredriksson utsågs till sekreterare, Anne-Charlotte Catrana-Olivecrona till PR-chef, Christine Dunkler fick ta hand om den interna informationen och den interna förplägnaden sköttes av Monica Berling och Inga-Greta Löfvander Olárs, medan koordinatorn Mats Lindskoog koordinerade. Till resurspersoner utsågs Lennart Fröberg, Björg Strömsborg, Knut Strömsborg och Urpo Flander. Vi projektledare, Gun Martinius och undertecknad, fick i uppgift att försöka hålla i alla trådar och knyta dem samman till ett vackert mönster. Projektet delades upp i delprojekt, där var och en hade sitt ansvarsområde som under månadernas gång ändrade form och utseende, allt eftersom helhetsbilden klarnade – eller blev dimmigare. Hur skulle vi presentera våra respektive länder på bästa sätt för kanarierna? Till exempel med hjälp av kartor, turistbroschyrer, fotografier och annat material. Vi tog kontakt med ambassaderna, konsulaten, turistbyråer, exportföreningar, sameföreningar etc. och så småningom anlände lådor efter lådor fulla med material som skulle ställas ut och delas ut. Mycket av skandinavisk litteratur har översatts till spanska, men de böcker vi ville ha med kunde inte köpas in eftersom budgeten inte medgav detta. Biblioteket i Los Cristianos har en massa skandinaviska böcker, sades det, och dessa skulle vi få ställa ut på våra respektive bord. Resultatet blev magert för alla utom för Sverige. De svenska detektivromanerna är mycket populära också bland spanjorer. Chefen för Teneriffas regionalstyre, Ricardo Melchior, är HC Andersen-ambassadör i Spanien och organiserade för några år sedan en stor HC Andersen-utställning i Santa Cruz. Vi ville ha med både utställningen och Melchior, men i slutändan föll HC Andersen tyvärr bort totalt. Materialet till utställningen befinner sig i Danmark och kunde inte transporteras tillbaka till Teneriffa på grund av de höga transportkostnaderna, medan Melchior själv var upptagen av andra uppgifter. Pippi Långstrump-pjäsen skulle uppföras av en teaterklass från området Parque de la Reina. Pjäsen är lång och Anne-Charlotte och Inga-Greta tog på sig uppgiften att korta ner den, medan undertecknad tog hand om översättningen till spanska. Detta gjordes under sommaren, men då en dryg månad återstod tills pjäsen skulle uppföras drog sig plötsligt teaterklassens lärare ur det hela med motiveringen att han hade personliga problem och inte såg sig kapabel att fortsätta repetera med barnen. I samråd med Svenska kyrkan lyckades Anne-Charlotte och Inga-Greta åstadkomma ett fint sångspel, där kyrkans barnkör sjöng Astrid Lindgren-sånger under ledning av kantorn, Kristina Nelson. En av töserna, Rafaela - utklädd till Pippi Långstrump, med de tillhörande röda flätorna, och med apan Herr Nilsson på axeln - kom inhoppande medan hon sjöng "Här kommer Pippi Långstrump"-sången och sedan läste hon upp ett avsnitt ur boken Pippi Långstrump på spanska mellan körens sånger. I bakgrunden såg man den prickiga hästen Lilla Gubben bredvid Villa Villekulla. Mycket uppskattat! ”Barna Hedenhös åker med bananbåt till Kanarieöarna” var ett måste att få översatt och uppläst för de mindre, tyckte vi, eftersom den på ett alldeles underbart sätt handlar om Hedenhösarnas stenåldersresa till Teneriffa. Vi fick tillstånd av Bonniers bokförlag och av Bertil Almqvists dotter Åsa att göra en förkortad version på spanska, under förutsättning att den inte såldes. En kanarisk sagouppläsare lärde sig texten utantill och levde sig verkligen in i rollen till barnens stora förtjusning. Exemplar av texten med inskannade bilder ur boken delades sedan ut till barnfamiljerna. Matprojektet, som Urpo hade hand om, var en komplicerad historia. ”Använd catering-företaget vi brukar anlita”, sade vår kanariska koordinator, Pilar. ”Men kan de verkligen tillreda de typiska skandinaviska maträtterna?” frågade vi oss. Under ledning av någon skandinavisk kock går det säkert bra, ansåg Pilar. Men det visade sig omöjligt i praktiken. Ikea, som till att börja med gjorde oss djupt besvikna genom att inte ens svara på våra brev, vände plötsligt tvärt - efter att Ulf hade tagit kontakt med svenska Ikea - och meddelade att vi skulle få en stor mängd mat, godsaker och dricka. Resten tillreddes på olika hålla av olika personer och vi kunde bjuda besökarna på falukorv, tunnbrödsrulle med renkött, köttbullar, danska smörrebröd, sill, renkorv, julskinka med kålrotslåda och morotslåda, pepparkakor, svenska potatischips och till allt detta serverades lingonsaft, julmust, glögg och norsk Akvavit. Det norska företaget Lysholm förärade oss ett imponerande antal flaskor Linie Aquavit (namnet Linie fick drycken i sin ungdom tack vare att den hade passerat ekvatorlinjen), och vi fick tillstånd att servera den ädla drycken i små plastglas. Vi tyckte vi hade mycket mat – innan de två timmarna för matserveringen hade gått till ända var allt slut, precis allt. Fortsättning följer! Bilder följer också så snart jag har fått in de som saknas. Helena Somervalli, Arona 15 december 2009
|
