Utdrag ur avslutningen på min opublicerade bok, Krögarliv på Teneriffa
E-post i all ära, men flaskposten har fortfarande idag, i vårt högteknologiska tidevarv, sin obestridliga charm.
- I augusti år 2001
kastade ett ungt syskonpar, Siobahne och Andrew Riggs från Terranova
i Kanada, iväg en flaska med ett maskinskrivet brev inuti. I oktober
år 2002 plockade Emérita från La Laguna upp flaskan på stranden
Tachero i Taganana, där hon brukar tillbringa veckosluten. Hon
slängde flaskan men behöll brevet som så småningom översattes av en
person som kunde engelska. Denna person tog kontakt med familjen
Riggs, vilket resulterade i att familjen beslöt resa till Tenerife
för att dels lära känna Emérita, dels se platsen där flaskan
hittades.
Dottern Siobahne dog i en olycka kort efter att hon kastat flaskan i
havet, men sonen Andrew och två skolkamrater följde med paret Riggs,
som sa: ”Vi kände att vi måste resa till Taganana och se platsen där
flaskan sköljdes upp på land och promenera längs den stranden. Det
känns som ett budskap från Siobahne, som om hon hade fört oss hit.
Ögonblicket då vi träffade Emérita var väldigt känslosamt.”
Tagananaborna tog emot kanadensarna med öppna armar och visade dem en överväldigande gästfrihet, naturlig för byns invånare. Brian Riggs hade lite kännedom om öarna sedan tidigare, men hans fru Carol hade inte ens vetat om att det finns en arkipelag vid namnet Kanarieöarna.
- En pappa med sin sjuårige son åkte ut på en fisketur utanför Punta del Hidalgo, som också ligger vid Tenerifes norra kust, i juli 2004 och såg en flaska guppande på vågorna. De tog upp den, öppnade den och såg att den innehöll tio brev med texter på engelska och ritningar av barn. Hemma tog de kontakt med en språkkunnig släkting och fick breven översatta. De hade skrivits av tioåringar från en skolklass i Tallahassee, Florida, år 1998 och sex år senare påträffades flaskan utanför Tenerifes kust. Klassens lärarinna kontaktades och blev helt överväldigad. Barnen hade slängt flera flaskor med brev i och det här var första gången som en upphittare tog kontakt.
Pittoreska byar
finns de gott om på Tenerife. En av dem är Taganana, en by där tiden står stilla, eller, som en författare
har uttryckt sig, ”Taganana är byn där tiden går långsamt”. Där har
inte asfalten tagit över skog och berg, där får bilen inte plats på
de smala kullerstensbelagda gatorna. En hantverkare uppehåller
traditionerna genom att tillverka hattar av palmblad. En annan
producerar ett björnbärsvin som sägs ha medicinsk inverkan. Det är
inte tillåtet att bygga i byn, för den har förklarats
naturskydds-område, och därav kommer att byn än idag saknar
sanerings-faciliteter – och detta trots att vi också tillhör
Santa Cruz, säger invånarna. Taganana har under tusen invånare.
Ända till för några tiotals år sedan var Taganana en by som gömde
sig vid foten av höga, branta berg och nåddes endast via stigar från
guanchetiden. Inte förrän 1968 förbands byn med öns vägnät. Idag är
byn lika undanskymd men kan nås via två asfalterade vägar som
visserligen är synnerligen kurviga och klättrar över höga
bergskammar men är i gott skick. Gatorna inne i byn är smala och
invånarna bor i gamla, charmiga kanariska hus. Befolkningen lever av
potatis- och vinodling. Innan Taganana fick en ordentlig väg var
grönsaksförsäljerskorna, ”Las Gangocheras”, de enda som lämnade byn
ett par gånger i veckan och begav sig till fots till Santa Cruz för
att sälja sina varor. De övriga tog sig till huvudstaden endast i
nödfall då nya kläder eller dylikt måste inhandlas. Idag kan man ta
bussen till Taganana.
Tagana var namnet på dottern till Beneharo I, som var son till den siste store mencey-kungen på Tenerife, som fick Anaga i arv, därav namnet Taganana.
Tagananas invånare var de första att skicka en civilkolonn med borgmästaren i spetsen för att försvara Santa Cruz mot engelsmännens invasion år 1797. Den 25 juli slog de kanariska styrkorna tillbaka den engelska flottan, ledd av Amiral Horatio Nelson som i striden förlorade sin högra arm. Santa Cruz’ borgmästare påpekade för några år sedan i ett tal att striden delade Santa Cruz’ existens som stad och huvudstad, i ett innan och ett efteråt, och gav staden en plats i historien.
Del 8