Ny sida 1

År 1883 anhöll Nicolás Benítez de Lugo om tillstånd att bygga flera hotell. Det positiva svaret från stadsfullmäktige innebar startskottet till inledningen av turismen på allvar. Stadsfullmäktige insåg att situationen var svår, Lanzarote och Fuerteventura var nästan utan invånare, eftersom majoriteten hade emigrerat till Sydamerika då ingen utkomst fanns att få, arbetssituationen var katastrofal och folket stod inför svältdöden. Men många problem återstod: det fanns inga direkta båtlinjer, man lade till vid öarna på väg söderut. Inte förrän i början av 1900-talet började man köra direkta linjer tack vare bananexporten. Men fartygslinjerna var inga resebyråer som offererade ett paket med transport och uppehåll, de sålde endast båtbiljetter.

Den ekonomiska krisen gjorde att många hotell måste stänga igen och de bytte ofta ägare. Den ena motgången följde på den andra; Chinyeros vulkanutbrott på Tenerife år 1909 fick turisterna att söka sig till andra mål, första världskriget bröt ut och gjorde helt slut på strömmen av turister. Det spanska inbördeskriget, andra världskriget och efterkrigstiden förlängde lågkonjunkturen.

På 1960-talet skedde en klar förändring: massturismen gjorde sitt intåg på öarna. Tidigare hade resorna varit förbehållna de förmögna, nu fick även medelklassen råd att resa. Målet var sol och bad. Byar uppkom och utvecklades tack vare ett uppsving i ekonomin. Likaså resebyråer, flygrutter och nya hotell: lägenhetshotell, bungalows, pensionat och senare time sharing-hotell växte upp. - Spanien ligger trea på listan över time sharing med majoriteten, sextio procent, på Kanarieöarna. Försäljarna, som till turisternas förtret brukade antasta alla ljushyllta på gatorna, har numera registrerats och får inte stå var som helst. En norm som ofta trotsas. Trots all negativ publicitet i samband med time sharing, är systemet populärt, speciellt bland engelsmän. Många har blivit lurade. Den störste svindlaren inom time-share genom tiderna är den brittiske rånaren och mångmiljonären John "Goldfinger" Palmer, som år 2001 dömdes till åtta års fängelse i England. Han lurade omkring tjugotusen brittiska pensionärer på pengar till lägenheter som inte existerade. Då Palmer hade suttit sina år var han dum nog att flyga till Teneriffa i juli 2007, där han togs av polisen på flygplatsen och fördes till Madrid för att förhöras misstänkt för att på spansk mark ha lurat time-shareägare, tvättat pengar, mutat funktionärer, förfalskat pass, handlat med droger och innehavt eldvapen illegalt.

Vägen som förband Santa Cruz med den viktigaste turistorten, Puerto de la Cruz, gick på 1860-talet endast fram till El Sauzal, omkring tjugo kilometer från Puerto, och därifrån gick det en ridväg som var framkomlig för hästar och åsnor.

1901 invigdes spårvagnstrafiken mellan Santa Cruz och La Laguna, ett projekt som finansierades av belgare. Under invigningen välsignades de två vagnarna av domprosten. En resa i första klass kostade 1,25 pesetas och i andra klass 90 cent. Senare tillkom två godsvagnar som också förmedlade posten mellan Santa Cruz och La Laguna. Spårvägen byggdes sedermera ut till Tacoronte och därifrån fortsatte turisterna i hästdragen landå till Puerto de la Cruz. 1952 upphörde spårvagnstrafiken som ersattes av de allmänna transportmedlen buss och taxi, och vägnätet bredde ut sig. Den första bilen anlände till Tenerife år 1905 och 1911 bestod bilparken av fyrtiotre privata bilar som körde i en maximal hastighet av tolv kilometer i timmen.

Vulkanen El Teide hade väckt de resandes intresse redan under antiken och de brittiska turisterna fascinerades av vulkantoppen. 1891 lät britten George Graham-Toler bygga en stuga för besökare, Refugio de Altavista, nära toppen av vulkanen på en höjd av 3.270 meter. Den bestod av ett allrum med kamin och en separat byggnad med ett rum för herrar, ett för damer och ett för djuren och guiderna. 1926 förlänade han stugan till Ayuntamiento de Orotava, stadsfullmäktige i Orotava. 1997 totalrenoverades stugan och kunde reserveras för utnyttjande av besökare för en mindre summa. I september 2007 öppnades den på nytt efter en modernisering då den fick el och vatten drogs in. Stugan var ett viktigt steg i utvecklingen av turismen på Tenerife.

Puerto de la Cruz hette ända till slutet av 1800-talet Puerto Orotava genom att hamnen var en del av staden La Orotava och den närmaste vägen till havet. Turismen började i Puerto de la Cruz, som i stort sett var den enda orten med härbärgen för turister, även om servicen var undermålig. Olivia Stone, turist i slutet av 1800-talet skrev: ”Alla var mycket villiga att vara kunden till lags men de var väldigt oorganiserade. Rummen städades inte förrän på kvällen, man fick gå ut ” i korridoren och klappa händerna för att påkalla uppmärksamhet och råttorna trivdes i rummen. Servicen var mycket dålig, likaså maten, och till råga på allt glömde de ofta bort någon rätt. Glömskan tycks vara vanlig här".