Utdrag ur avslutningen på min opublicerade bok, Krögarliv på Teneriffa

 
 

 

Det blev ingen affär av, men mina och mina kusiners föräldrar hade förälskat sig i Tenerife och skulle besöka ön i stort sett varje vinter därefter under flera tiotals år. Pappa, som älskade att fiska, åkte flera gånger ut med yrkesfiskaren Federico och tillbringade timmar till havs. Federico blev god vän med mina föräldrar och gjorde dem sällskap också vid andra tillfällen. Han tog dem till typiska kanariska krogar och bjöd dem på spansk brandy eller likör. I en sådan bar följde han mamma till toaletten och innan hon gick in frågade han viskande, på dålig tyska, om han kunde få göra henne sällskap: ”Snälla, bara fem minuter.” Mamma skrattade och sjasade bort honom. Hon var höggravid med min yngsta syster!

På 1950-talet var tvådelade baddräkter förbjudna på allmänna stränder, men kunde användas vid privata simbassänger. På 1960-talet tilläts bikini och sedermera topless. En journalist från norrsidan berättade att hans farfar och farbror badade nakna som minderåriga vid stranden i Puerto de la Cruz i början av århundradet. Det var inte tillåtet. En polis såg dem, gav dem en åthutning och de fick böta två pesetas.

”Min farfar ondgjorde sig över den höga boten. - Han och min farbror var säkerligen de första nudisterna på ön”, konstaterade journalisten.

Massturismen hade en tråkig konsekvens för familjelivet: byggnads-verksamheten drog öns ungdomar bort från sina hemtrakter och i stället för att fortsätta familjens jordbruks- eller fisketraditioner föredrog de att flytta till turistområdena och ta anställning som bygghantlangare, diskare eller servitörer med bättre lön och högre levnadsstandard, medan familjen fortsatte att leva i fattigdom. En positiv följd av utlänningarnas närvaro var öbornas växande medvetande om sitt eget kulturella arv, sin unika miljö och sin historia.

Idag, då år 2007 drar mot sitt slut, har myndigheterna insett att turismen kanske inte fortsätter växa och arkipelagen måste se över vilka möjligheter man har att klara sig ur en eventuell ekonomisk kris. Nya idéer inom turismen bearbetas och de gamla hantverken har fått ett nytt uppsving tack vare kulturella insatser, men den ständigt växande befolkningen, speciellt utlänningarnas ökande andel, ställer stora krav på den knappa marken och på el- och vattenförsörjningen. 

 

Majoriteten av turisterna på 1960-talet var svenskar, danskar, britter, tyskar, finländare och fransmän. På 1970-talet var majoriteten tyskar. Tyngdpunkten flyttades till sydsidan av öarna Gran Canaria och Tenerife, nya motorvägar byggdes och Tenerife fick sitt flygfält, Reina Sofía, på sydsidan, som invigdes 1978. Även Lanzarote och Fuerteventura blev turistmål. Antalet turister steg varje år härefter. 1992 hade Kanarieöarna drygt sex miljoner turister och 2001 översteg antalet tio miljoner. Av dessa var fyra miljoner britter och tre miljoner tyskar. År 2003 höll sig utlänningarnas antal på samma nivå. Det ursprungliga lockbetet, sol och bad, var mot slutet av 1900-talet inte längre tillräckligt, nya dragplåster krävdes. Karnevalen, golfbanor och vattensport blev attraktioner på modet.

Maten på Kanarieöarna före turismens intåg var ganska ensidig; potatis, batat, saltad fisk, lök, kål, kalebass och gröna bönor, med  gofio i olika former som basföda. Kvinnan var strängt hållen och nästan en fånge i sitt hem. Skulle hon ut måste hon åtföljas av någon. Den frihet som de engelska damerna åtnjöt väckte stor uppståndelse. Det var också oerhört att en kvinna tog sig upp till Teide, vilket engelskorna gjorde. Tack vare det utländska inflytandet fick de kanariska kvinnorna i turistområdena snart större rörelsefrihet än kvinnorna på andra ställen av ön.

Då min mor och far, min morbror Börje och hans hustru Lisbeth besökte Tenerife första gången år 1961 – de var bland de första finska turisterna på ön någonsin - inbjöds de av en kanarisk familj från den övre klassen på middag, tack vare att de var intresserade av att köpa mark eller hus på ön. Värden ägde stora landområden. Gästerna var många och bjöds först på en välkomstdrink. Medan de svartklädda, propra och förnäma kanariska damerna satt rakryggade i rad utmed en vägg med ett litet glas sherry i handen, bad mamma och Lisbeth om var sin whisky. De fina kanariskorna höjde omärkligt på ögonbrynen. Oerhört att damer skulle dricka whisky! 

Vid matbordet råkade min far ut för ett litet missöde. Bordduken var stärkt med knivvassa pressveck och bordet tog slut några centimeter innanför pressvecket. Han drog förrättsassietten närmare sig varpå den föll i golvet då duken gav vika. Han började torka av byxorna och böja sej ner för att ta upp tallriken. Men snabbt som blixten var en servitör framme och tittade strängt på pappa. Han var gäst och skulle låtsas som om ingenting hände, det var servitörens sak att rätta till missödet.

 

Del 6