KLICKA HÄR FÖR BILDSERIE FRÅN UTSTÄLLNINGEN 3/9/07

 

Hantverk – en tradition som inte får dö ut för den är en bro till det förflutna och till våra förfäder. Utställningen i Pinolere, en liten by högt uppe i La Orotava, för traditionen vidare med all heder. Den avslutades igår för 22:a gången med ett besökarantal på över 35.000 personer. Kjell och jag var där tillsammans med våra vänner Leif och Mari-Carmen.

På vägen mot norrsidan stannade vi vid Ikea och Kjell fick köpa sina länge efterlängtade Kalles-tuber. Morgnarna har varit svåra sedan den förra satsen tog slut…

I La Orotava stannade vi vid en bensinmack och frågade efter vägen till Pinolere.

”Byn ligger längre upp mot Las Cañadas del Teide, men ni gör klokt i att parkera bilen här och antingen ta gratisbussen som kommunen har ställt till förfogande eller taxi till halva priset”, svarade killen tjänstvilligt.

Vi lydde uppmaningen och parkerade bilen men hittade ingen gratisbuss så vi tog en taxi som vindlade upp i bergen en god stund. Under sju euro kostade resan och inträdespriset till utställningen, 2,50 euro, halverades tack vare att vi hade åkt taxi. Suveränt! Kommunen vill verkligen se till att mässan får besökare. Den lilla byn Pinolere ligger charmigt i mycket kuperad terräng, stånd fyllde hela området och goda dofter kom från den välbesökta grillen i ”El Ventorrillo”, ett stort öppet kök där det serverades mat och dryck.

Förutom stånden med olika slags hantverk; broderier; korgar, hattar, mattor och väskor flätade av palmblad; krukmakeri; smycketillverkning; folkdräkter; bakverk; vin; honung; ostar etc., ställde man ut hantverk i hyddor med halmtak som tidigare användes till att förvara frukter i. Alltihop var mycket pittoreskt och luften surrade av uppskattande kommentarer. Vi stortrivdes, njöt av ett glas lokalt vin, smakade på godbitar som bjöds vid stånden och inhandlade ost, ett par böcker om kanariska traditioner och en vacker lerkruka.

Vi hittade ingen taxi till resan ner till La Orotava så vi ställde oss i busskön. Efter en timmes väntan kom bussen och plockade upp en tredjedel av kön. Med en suck av lättnad fick vi de sista fyra platserna. De övriga i kön fick vackert vänta på nästa buss. Bussen gungade fram på den krokiga vägen medan passagerarna högljutt pladdrade och skrattade. Vi jämförde åkturen med bussresor i våra egna nordiska länder och kom underfund med att de glada tongångarna och volymen på rösterna hade åstadkommit många höjda ögonbryn i Norden.

Vi tog vägen hem över El Teide som badade i eftermiddagssolen. Då vi åkte från sydsidan på morgonen lyste solen från en klarblå himmel, men hela Orotavadalen var insvept i moln och luften där var lätt fuktig och lite kylig. På vägen upp stannade vi vid en restaurang och åt en god måltid, ”rancho canario”, en mustig soppa med en mängd olika ingredienser. Till den drack vi restaurangens eget röda vin som var så gott att vi köpte med oss några flaskor hem som tappades från ett vinfat. Vingården låg precis utanför restaurangen.

Hemma hade Annelie, Leifs och Mari-Carmens dotter, tagit hand om våra två lurviga fyrbenta som blev lika glada som vanligt då husse och matte kom hem.

Teneriffa bjuder på många sevärdheter. Det gäller bara att hitta dem, vilket kanske inte alltid är så lätt.

 

Text och bilder: Helena