El Observatorio de la Inmigración de Tenerife, Obiten, Teneriffas immigrationsobservatorium har gett ut en bok med sina senaste rön angående immigrationen till Kanarieöarna.

Nedan följer en översättning av en artikel publicerad i den digitala tidningen La Opinión de Tenerife med anledning av utgivningen av boken.

***

”De osynliga”, de illegala immigranterna, föredrar att leva osynliga framför att göra det i helvetet de kommer ifrån. Den hårda verkligheten bakom de uttryckslösa ögonen som inte vill förråda någonting är den illegala invandrarens skäl att fly. De gömmer sig för polisen, de har ingen social trygghet, de existerar inte i statistiken, många har inte ens id-papper i hemlandet.

En grupp professorer, experter och studerande har gett ut en bok där resultatet av deras forskningar inom fenomenet illegal immigration ger en djup bild av en verklighet fylld av svårigheter, nyanser, verkliga och påhittade illusioner. Obitens forskningar tog fem år och finansierades till hundra procent av Teneriffas regering. Över 600 utlänningar fyllde i enkäten och över 80 illegala immigranter intervjuades.

Resultatet står i kontrast mot den negativa opinionen som mediernas behandling av fenomenet framkallar. ”Den illegala immigrationen bekymrar samhället av många orsaker, oberoende av omständigheterna som har gjort att huvudpersonerna har hamnat i en situation av administrativ olaglighet”, står det i det första kapitlet. ”Riskerna som migranterna tar under sina färder, utnyttjande i arbetslivet och den sociala sårbarheten hos dem som har lyckats stanna, liksom också deras statistiska osynlighet, är några av orosmomenten.

Hur många ”papperslösa” bor idag på Kanarieöarna? Hur kommer de hit? Vad tänker de? Varför riskerar de sina liv? Hur uppträder de? Hur hjälper vi dem?

För det första, det är omöjligt att veta hur många de är för de existerar inte någonstans: de är ”hijos de la nada”, barn av ingenting. Det är inte lönt att spekulera i antalet men en liten idé ger resultatet av regulariseringarna av de illegala under de senaste tio åren. ”Mellan den första och den senaste processen var antalet under den senaste processen tio gånger större än den första och uppgick till 9.586 inlagor år 2005. Trots det stora antalet regulariseringar på Teneriffa visar jämförelsen mellan mantalsskrivningarna och uppehållstillstånden att det finns en stor grupp illegala.

Författarna till forskningsresultatet anser det bevisat att; den främsta magneteffekten är den ekonomiska gråzonen och avsaknaden av skrupler hos många företagare som utnyttjar deras situation; majoriteten inte valde speciellt Kanarieöarna; en stor andel lever ett socialt sårbart liv som gör dem rättslösa; man måste lyssna mera på dem; deras egna länders katastrofala situation är den främsta orsaken att ge sig av; en stor majoritet, 92%, anlände som turister med pass och stannade kvar utan tillstånd. Endast 5,93% anlände till Kanarieöarna utan några som helst id-papper och över 92% anlände med flyg (från Latinamerika och de forna öststatsländerna).

Unga, friska och starka. De gömmer sig för polisen, lever oroliga för att när som helst skickas tillbaka och under tiden överför de livsviktiga penningförsändelser till sina familjer. De bidrar till Kanarieöarnas välfärd, men de som i själva verket har de största problemen är de som blev kvar i hemlandet. Detta är diagnosen på dessa ”osynliga invånare” baserad på utdrag ur Obitens senaste bok.

Den främsta magneten för immigrationen till Kanarieöarna är den ekonomiska gråzonen i Spanien

Ekonomin på Kanarieöarna genererar arbetstillfällen där utbildning inte spelar en viktig roll. Majoriteten av arbetena finns inom servicesektorn och byggnadsindustrin, som båda utgör motorn för ekonomins tillväxt i arkipelagen.

Immigranten vet genom sina släktingar, vänner eller internet att ekonomins tillväxt genererar en mängd olika arbetstillfällen, både den officiella och den inofficiella ekonomin. Hälften av de intervjuade kvinnliga immigranterna (majoriteten från Sydamerika) arbetar i hemmen som städare eller vårdare.

De flesta immigranterna vet redan i sitt hemland att deras illegalitet ger svartjobb, åtminstone temporärt. Efterfrågan på kravlösa och kortvariga svartjobb är inte nödvändigtvis ett hinder, utan i visst mått en följd av immigrationen, där man upplever situationen som tillfällig. Immigranterna, speciellt de illegala, accepterar jobben som de ser som välbetalda i jämförelse med vad de tjänar i sitt hemland.

 

Därtill läggs bokostnaderna som blir låga tack vare att bostäderna delas av kolleger och släktingar. Nästan 70% bor med släktingar och vänner, vilket bekräftar den kraftiga tendensen att dela på utgifter, speciellt i bostadsfrågan.

Resultatet av den officiella statistiken beträffande icke EU-immigranters deltagande i arbetslivet visar på koncentration inom några få branscher. På Teneriffa arbetar 25% i byggnadsbranschen, 21% i hotell- och restaurangbranschen, 14% i arbeten i hemmen och 13,6% i andra serviceyrken. I en jämförelse mellan lönenivån mellan lagliga och illegala arbetare framkommer att andelen immigranter utan arbetstillstånd är större i gruppen som tjänar under 600 euro i månaden (28% utan arbetstillstånd och 19% med tillstånd) och mindre i gruppen som tjänar över 900 euro i månaden (21% utan och 32% med tillstånd). 45% av de anställda i byggnadsbranschen tjänar mellan 900 och 1.500 euro och mellan 53% och 56% av de anställda i restaurangbranschen tjänar i medeltal mellan 600 och 900 euro i månaden. Resten tjänar mindre.

36% vill återvända till sitt hemland

Den främsta orsaken till att immigranterna lämnar sitt hemland är den totala avsaknaden av framtidsutsikter, i vissa fall i de afrikanska länderna söder om Sahara är situationen kritisk. Emigrationen sker på grund av den ekonomiska situationen i landet där det finns ett överflöd av arbetskraft och brist på arbetstillfällen, varför ekonomin driver invånarna att emigrera. Enligt en undersökning är de viktigaste orsakerna landets ekonomiska situation, 21%, den egna ekonomiska situationen, 19%, och arbetssituationen, 19%. Därefter följer familjeskäl, 16%, och önskan om att inleda ett nytt skede i livet, 15%.

Medan situationen beträffande Latinamerika är symptomatisk, är situationen för Afrika iögonfallande. För att förstå den aktuella situationen på den afrikanska kontinenten måste man veta någonting om migrationens bakgrund. Afrika hade under 2005 17 miljoner migrerare, dvs 1,9% av invånarantalet. Av dessa utgör flyktingarna 18%, av vilka kvinnor och barn utgör 70% av de interna migrationerna. Orsakerna till dessa migrationer, både interna och externa, är många: ekologiska katastrofer, strider och ekonomiska problem. Problemen gäller hela Afrika men det är migrationerna på den nordvästra kusten som man känner av på Kanarieöarna. Bland de otaliga krigen som har förorsakat interna migrationer i Afrika nämns: Kongos flyktingar (1997), krigen sedan 90-talet i området The Great Lakes, inbördeskrigen i Sierra Leone (1991-2001) och Liberia (1989-1996 och 1999-2003), det systematiska våldet i Nigeria och de upprepade konflikterna i Sudan och länderna i ”hornet”. Inbördeskriget i Elfenbenskusten (1999) gav också upphov till migrationer eftersom ett betydande antal arbetare från östra Afrika, som traditionellt arbetade där blev nödsakade att bege sig till Nordafrika.

Ett växande antal emigranter från västra Afrika undviker de farliga rutterna genom Sahara och avgår med båt från Mauretanien, Kap Verde eller Senegal och styr mot Kanarieöarna. De beger sig också från östra Mauretanien mot västra Sahara och Marocko. Detta härrör från den eländiga situationen på hemkontinenten och speciellt i länderna söder om Sahara. Även om kontinenten gör långsamma framsteg mot Millenniummålet, så går länderna söder om Sahara bakåt i snabbare takt. 28 av de 31 underutvecklade länderna befinner sig idag i den här regionen och den genomsnittliga livslängden där är lägre än för trettio år sedan medan fattigdomen växer.

Majoriteten av Teneriffas immigranter bor i huvudstadsområdet och på sydsidan

Av immigranterna som kommer tilll Teneriffa säger 27,88% att de har gjort migrationer tidigare, de flesta interna i det egna landet och endast 4,3% har företagit internationella migrationer. Fördelningen visar att 36,8% bor i Arona och Adeje och 32,6% i Santa Cruz och La Laguna. Tillsammans har Arona och Santa Cruz hälften av de immigranter som har anhållit om arbetstillstånd. Där samlas också de illegala, för där har de möjligheter att hitta någonstans att bo. I Granadilla de Abona bor också ett stort antal immigranter. Dessa fem kommuner tar 85% av det totala antalet immigranter på Teneriffa. De 38 immigrationsföreningarna befinner sig också i dessa områden.

Ökningen av illegala immigranter i arkipelagen tas inte upp i de politiska planerna, för det här kollektivet associeras i allmänhet till frågan om repatriering. Gruppen saknar allmän hälsovård, rabatterade priser på kommunikationsmedel, rätt till skolgång eller rätt att rösta, vilket inte heller de lagliga immigranterna från icke EU-länder får göra. För att bättre integreras krävs att immigranterna får ta del av dess förmåner.

Publicerad i La Opinión de Tenerife 1/10/2007

Översättning: Helena