Till Spanien i cayuco
Översättning av artikel i den digitala tidningen abc.es 23/9/2007
Omkring 80% av de illegala båtarna som anländer till spanska kuster kommer från
Senegal, vilket har gjort att den spanska regeringen anser sig ha
tillräcklig orsak att investera en miljon euro i en publicitetskampanj
och samarbete med välgörenhetsorganisationer i landet.
Tevekampanjen är den synligaste. I den relateras tre verklighetsbaserade öden vilkas huvudpersoner är en mor, en pensionär och en ung man, som alla tre har det gemensamma att de har förlorat en nära släkting på grund av den illegala emigrationen. Medan huvudpersonerna berättar om sina känslor – ”mitt enda hopp var min son”, ”nu kan jag inte gå vidare”, ”jag klarar inte av det” – infogas bilder av avlidna immigranter bland klipporna och kroppar som har omhändertagits av spansk polis.
Annonserna avslutas med några ord av en populär senegalesisk musiker, vinnare av Emmy, Youssou N’Dour, som är högt ansedd bland senegalesiska ungdomar. Han ber dem att inte riskera sina liv ”för ingenting”, samtidigt som han påminner dem om att de utgör ”Afrikas framtid”.
Alla senegaleser som har kommit till Spanien är inte övertygade om budskapet.
Abdoulaye har bott tre år på spanska fastlandet. Han kom till kusten på fastlandet i patera, en liten fiskebåt, och bor nu i Madrid. Han anser att det var värt att riskera livet för ”nu kan min familj äta tack vare pengarna jag skickar hem”.
Hans vän Chie anser att kampanjer av den här arten är nödvändiga för ”om jag hade vetat hur mycket jag skulle få lida hade jag aldrig kommit” säger han på dålig spanska. Chie anser att man måste arbeta i Senegal för att landet ska utvecklas och inte utanför”. Abdoulaye svarar att ”i Afrika finns inga jobb”. De diskuterar på sitt eget språk och fortsätter på spanska, eniga endast om att kampanjen inte löser några problem.
Salif, en tredje senegalesisk immigrant, får tårar i ögonen när han minns resan till Spanien. ”Under tre dagar hade jag och de övriga 25 i pateran ingenting att äta eller dricka”. Han kommenterar att polisen tog emot immigranterna på stranden och förde dem till ett interneringscenter, varefter han småningom hamnade i Madrid där en släkting bodde. Nu har han äntligen en bostad tillsammans med åtta andra senegaleser och ett illegalt jobb som gör att han kan överleva. Därför undrar han om kampanjen gör någon nytta. ”Det är bra att man påpekar farorna”, säger han, ”men ibland måste man vidta drastiska åtgärder för att hitta ett bättre liv. Och jag skulle ha gjort resan ändå, med eller utan kampanj”.
Berättelserna i kampanjen är välbekanta för Salif och påpekandet om Afrikas framtid är ”en dröm som för ögonblicket är omöjlig”. Han önskar att inte så många dog under resorna med cayuco och därför är ”idén med att Spanien anställer folk i Senegal legalt med kontrakt bra”, men han är skeptisk för ”det finns för många som vill komma”.
Den spanska regeringen hoppas att de tusentals t-skjortorna, klisterlapparna och kepsen som ska delas ut hjälper, tillsammans med teve- radio- och presskampanjen, att få upp ögonen på hela det senegalesiska folket. Dessutom vill regeringen sprida kampanjen till andra afrikanska länder i området.
Övers.: Helena Somervalli