|
Vi beslöt renovera vårt hem. De inbyggda
garderoberna i vårt sovrum var inte speciellt
praktiska, så dem ville vi byta ut. Vi har under
åren handlat rätt mycket på Ikea i Santa Cruz,
så vi hade Ikeakatalogen hemma och vi hittade
genast en modell som vi blev förtjusta i. Den
kunde byggas i L-form med ett rymligt hörnskåp,
vilket passade perfekt in i rummet. För att inte
förhasta oss tog vi kontakt med andra
garderobfabrikanter, men någonting färdigt i
samma stil fanns inte och att måttbeställa hade
blivit dyrt och leveranstiden lång. Visserligen
är Ikea på Teneriffa långt ifrån billig. De
flesta varorna kostar två-tre gånger så mycket
som samma produkter kostar i Sverige. Kanarierna
anser att Ikeas möbler är lite exklusiva och
exotiska, här är inte Ikea den första förmånliga
inredningen i ungdomarnas hem.
Vi gick in på Ikeas hemsida och började bygga
upp garderoberna på hemplaneringssidan. Det var
skojigt, även om rummet på dataskärmen levde
sitt eget liv. Spegeln ville absolut stå ut från
väggen istället för att hänga på den. När vi var
nöjda med planeringen åkte vi iväg de åtta milen
till Ikea, som för oss innebär en fläkt av
Sverige och doft av trä. Korv med bröd är ett
måste, säger Kjell. Vi brukar le i mjugg när vi
hör spanjorerna uttala de svenska namnen på
produkterna. Jag undrar hur dom uttalar
Pjätteryd, Fjärke, eller Skänka?
Vi tittade noga på garderoberna i fråga i
utställningen innan vi gjorde vår beställning,
som inkluderade en hörngarderob, två åttio
centimeter breda garderober med var sin inbyggda
byrå med lådor, två garderober på sextio
centimeter, dörrar till garderoberna, diverse
hyllor, korgar och stänger, och en separat byrå.
Vi beställde naturligtvis också leverans, vilket
kostar extra. Slutsumman var inte liten. Några
hyllor saknades och skulle levereras senare.
Dörrarna till 80-skåpen och hörnskåpet saknades
också men skulle finnas i lager veckan därpå och
inkluderas i leveransen.
Kjell rev ner de gamla garderoberna och vi spred
kläder, skor väskor, dukar, lakan och handdukar
över resten av hemmet. Rörigt, men snart skulle
vi ha nya fina garderober att fylla. Kjell ville
själv bygga ihop dem, för det tycker han är
roligt, förutom att han då har total koll över
arbetet och vet att det är ordentligt gjort.
Beställningen gjorde vi före påsk och lådorna
levererades första vardagen efter påskhelgen, en
måndag, enligt överenskommelse. Två stadiga
killar bar pustande in de tunga lådorna. Jag
skrev på att vi hade fått 28 lådor, men då
leverantörerna hade åkt konstaterade vi att tre
lådor saknades.
Jag ringde Ikea och lyssnade en lång stund på
ett upprepat: ”Tack för att Ni har ringt Ikea.
Medan ni väntar påminner vi Er om att Ikea kan
förnya hela Ert hem”. Samtalet brast och jag
ringde upp på nytt och lyssnade till samma ord
om och om igen. Hypnotiskt sövande. Den här
gången kopplades jag till Loly, det vänliga
biträdet som hade tagit emot beställningen, och
hon lovade undersöka problemet.
Kjell öppnade den första av de tre lådorna som
bildar hörnskåpet, det viktigaste och det som
styrde de övriga skåpen.
”Men titta, det är ekimitation! Vi har ju
beställt mörkbruna skåp!”
Vi kollade de övriga produkterna. De hade rätt
färg. De tre dörrarna saknades.
Ikeas stora bil uppenbarade sig på nytt och
grabbarna lämnade av de tre lådorna som
saknades. De hade legat längst inne i bilen
gömda bakom lådor som skulle till andra
adresser. Dörrarna fanns dock inte med.
Jag ringde Ikea på nytt och kopplades så
småningom till Loly. Jag berättade att de
saknade lådorna hade uppenbarat sig men att vi
hade ett nytt problem: hörnskåpet hade fel färg.
Hon kollade pappren och konstaterade att ett
misstag hade skett. Hon lovade återkomma med
besked om när skåpet kunde bytas ut. Ett par
timmar senare ringde hon. ”Det riktiga skåpet
kommer på torsdag och dörrarna likaså!”
Kjell byggde, glad i hågen men lätt frustrerad,
upp de skåp vi hade fått och då han kom till det
andra 60-skåpet såg han att en av panelerna hade
fått sig en törn i ett hörn. Det såg inte
vackert ut och skulle synas mot utsidan.
Jag ringde Loly och hon lovade skicka med ett
nytt 60-skåp tillsammans med hörnskåpet. Jag
påminde henne om dörrarna som saknades och hon
sade att de skulle finnas med.
På torsdag kom Ikeas bil och lämpade av våra
paket. Det nya 60-skåpet fanns med. Av
hörnskåpet, som bestod av tre lådor, saknades
del tre. Killarna granskade paketbilen utan och
innan, men del tre lyste med sin frånvaro.
Jag ringde Ikea. Loly suckade lätt. Hon skulle
ringa tillbaka med besked om när vi kunde få
resten av hörnskåpet. Lite senare ringde en
kille från lagret och meddelade att leveransen
skulle ske på lördag förmiddag. Efter samtalet
kom vi på att vi inte hade fått de tre dörrarna.
Jag ringde Loly. ”Nej, det kan inte vara sant!”
Hon skulle se till att dörrarna kom tillsammans
med del tre.
Vi kände oss lite pressade för på söndag skulle
Kjells son Fredrik och barnbarnet Carolina
infinna sig på en veckas besök och de extra
sängarna var upptagna av högar av textiler och
andra prylar.
På lördagen ringde en kille och ville veta
närmare var vi bor, för han skulle leverera en
låda till oss. Jag påpekade att lådorna skulle
vara fyra. En del att byta ut och tre dörrar.
”Jag har bara en låda till er som ska bytas ut”,
sa han. Han kom med lådan och beklagade det
inträffade.
”Det säljs så mycket på Ikea att allt är ett
enda kaos”, sa han glatt.
Jag ringde Loly. Hon lät besvärad och bad att få
koppla mej till en överordnad. Den överordnade,
Cristina, tog mina uppgifter och bad att få
återkomma. Hon ringde lite senare, suckade
djupt, bad om ursäkt för alla förseningar och
meddelade att de tre dörrarna skulle levereras
följande tisdag.
På tisdag morgon kom de tre dörrarna, hela och i
rätt färg.
Det osade lätt om Kjell emellanåt medan han
byggde ihop hela systemet, för väggarna var ju
inte riktigt raka och i vinkel, men
slutresultatet är strålande!
Helena
Somervalli, maj 2007
|
