ÖVERSÄTTNING AV INTERVJU MED REPATRIERAD SENEGALES

"Jag sålde mina två symaskiner för att kunna betala cayuco-resan"

Cheikh Diop är en 31-årig senegales som skickades tillbaka till Senegal förra månaden med flyg från Fuerteventura. Sorgset säger han att han sålde sina två symaskiner för att få pengar till resan med en cayuco som anlände till Teneriffa i september. "Jag kommer att göra om försöket så snart jag kan", säger han.

Han är hemma från en liten by varifrån många cayucos avgår. Han är skräddare till yrket, gift och har en liten dotter. Nu är han utan symaskiner och utan jobb.

"Varför emigrerade du illegalt?"

"Jag bor i ett hus som är uthyrt åt en annan senegales som emigrerade till Spanien och som nu lever gott. Om han har lyckats kan väl jag också lyckas, tänkte jag. Resan kostade mej 460 euro. Vi var 80 personer ombord på cayucon och resan till Teneriffa tog nio dagar. Mitt bästa minne från resan är ögonblicket då vi skymtade Kanarieöarna, för då tänkte jag att min dröm hade blivit sann. Men resan var svår. Vi åkte iväg vid midnatt och på morgonen då vi skulle äta frukost såg vi att organisatörerna inte hade lämnat oss varken salt, socker eller bröd, så vi blev tvungna att äta ett smaklöst ris och dricka beskt kaffe. Dessutom tog maten slut den sista dagen.

Resan var fruktansvärd. Från och med den tredje dagen uppstod problem. Några blev sjuka och nästan alla klagade över trötthet. I cayucon kan du inte sträcka på benen, du kan bara sitta och försöka hitta en ställning där du kan luta huvudet mot någonting och sova.

Resorna organiseras på två sätt. Allt beror på att fisket inte längre ger tillräckligt för att föda en familj och en cayuco är värd mycket pengar. En del fiskare säljer sin cayuco till dem som vill resa och stannar själva kvar, medan andra båtägare följer med på färden.

I Spanien blev jag mycket väl behandlad. Spanien doftar parfym. Vi visste att vi skulle tillbringa en tid i ett interneringscenter innan vi blev fria för att kunna arbeta. Jag bodde tretton dagar i ett tält på Teneriffa och sedan flyttades jag till Fuerteventura. 39 dygn efter min ankomst sattes jag på ett flygplan som förde mej till San Louis."

"Vem identifierade er?"

"De senegalesiska poliserna lurade oss. Dom frågade vilka av oss som var senegaleser och påstod att de skulle hjälpa oss att bli legala. Vi lyfte upp händerna för vi trodde på dem. Då vi fick veta vad som skulle hända mådde vi dåligt. En i min grupp satte sig i ett hörn och började skrika som en galning och han fördes bort i handbojor. Då mådde jag väldigt dåligt och kände att min dröm gick i kras.

Spanien gav oss ett kuvert med 50 euro och då vi kom till San Louis fick vi 15 euro."

"Har de återskickade protesterat?"

"Vi känner alla varandra vi som har återskickats och vi har träffats. Vi har beslutat fortsätta protestera mot vår regering och kräver att få riktiga arbetstillfällen. I annat fall kommer inte våra familjer att rösta på president Wade i februari. Han har fått pengar för att förbättra vår situation men regeringen envisas med att använda pengarna till REVA-projektet fastän majoriteten av befolkningen, framför allt dom dom emigrerar, ägnar sig åt fiske och kan ingenting om jordbruk."

 

Översättning av intervju i dagstidningen El Día, 11/11/06

Helena Somervalli