Teneriffa igår och idag – och i morgon?

Söndag morgon. Solen klättrar allt högre upp på himlen. Kjell och jag promenerar på stranden nära intill vattenranden. Vågorna sköljer över fötterna. Vi avslutar promenaden med en simtur i det salta vattnet som sluter kring kroppen som mjukaste sammet. Tenerife, vår förtrollande vackra ö där vi bott i tretton år, visar upp sin bästa sida. Bergen avtecknar sig mot en soldisig blå himmel, långt borta sticker Teidetoppen upp. Grannön La Gomera skymtar som en hägring i diset. Båtar guppar på det djupblå havet som övergår i grå-grönt borta i horisonten, där himmel och hav går samman och blir en oändlighet.

Turister faller förtjust skrikande i vattnet från ”bananen” som dras av en snabbgående båt. Trampbåtarnas förare kämpar sig fram, benen rör sig som pistonger. De nya leksakerna, som ser ut som karusellbåtar hämtade från tivoli, flyter tyst puttrande över vattnet med två eller tre passa-gerare. Katamaraner kastar ankar utanför stranden och de ombordvarande får ta sig en simtur om de känner för det. Passagerarna på Fred. Olsens färja till meridianön El Hierro får en lugn färd. Havet är på snällt humör idag.

Stranden fylls så småningom av turister. Vi går raskt, men idag är det högvatten då vi kommer ner och det är jobbigt att gå. De svällande dyningarna har nått sin högsta punkt och havet drar sig motvilligt tillbaka. Vi kliver fram i lös sand och benmusklerna får arbeta. Vid lågvatten går vi på fast sand.

Efter simturen låter vi solen torka oss medan vi ur ögonvrån betraktar ett ungt franskt par som uppenbarligen nyligen anlänt. Kvinnans baddräkt döljer inte mönstret på huden av en ärmlös t-skjorta som hon burit dagen innan. Huden är vit där skjortan suttit och resten av överkroppen är grant skär. Paret går försiktigt ner i vattnet med tjocka

lädersandaler på fötterna. De simmar ut utan att ta av sig sandalerna. De ser nyförälskade ut, är kanske på smekmånadsresa. En blonderad vacker flicka med långt böljande hår och tanga? Två små barn springer framför sina föräldrar med flytbollar på ryggen. Om de hamnar i vattnet ligger de med ansiktet nedåt. Ett tiotal meter ute i vattnet står en man med hörlurar för öronen. Armarna rör sig under vattnet och han ser koncentrerad ut. Han går upp på stranden och vi ser att han bär på en apparat som han ”dammsuger” havsbottnet med. Vad letar han efter? Guld? Olja?

Dykarskolans elever står i en cirkel av svarta skuggor i vattnet och får instruktioner av läraren. En grupp mera erfarna dykare åker ut med gummibåten och ser kanske fram emot att plundra något skepp som sjunkit på sjörövarnas tid.

Spanjorerna och italienarna anländer i stora familjegrupper med hopfällbara stolar, strandtält, parasoller och lunchpaket. Italienarna låter som om dom bråkar. Kan dom inte prata normalt?

Den långa bleka damen med burrigt vitt hår, skärm över ögonen, ryggsäck, kortärmad t-skjorta och shorts promenerar makligt längs vattenranden. Vi ser henne ofta. Mot oss kommer det rara äldre paret som går hand i hand med blygt nedslagna ögon. De är uppfyllda av varandra och samtalar lågt. De rör sig så försynt som om de helst ville vara osynliga för andra ögon.

Vi passerar fontänen som reser sig ur stenbumlingarna i ändan av sandtungan som delar stranden i två bukter. Den sprutar sina glittrande vattenkaskader upp mot de sju romberna som symboliserar de sju öarna i den kanariska arkipelagen. Vi vänder blicken upp mot affärskomplexet San Telmo där vi under åtta år drev en liten bar, Skandi’s.

Är det nostalgi vi känner, eller lättnad?

  

 

 

KRÖGARLIV PÅ TENERIFFA

Kapitel 1

 

   

Helena Somervalli,

oktober 2006