Bilder från utflykten, klicka här

Utflykt till vingården Alma de Trevejos

Vanligtvis åker vi själva på en utflykt någonstans i vår egen bil, men den här söndagen åkte Kjell och jag med på Skandinaviska Klubbens utflykt till den lilla ekologiska vingården Alma de Trevejos som ligger på 1.200 meters höjd uppe i Vilaflor. Vädret var inte det bästa tänkbara, det regnade lite smått på den slingriga vägen upp, men sedan var det upppehåll, om än inte soligt. Lite svalt men skönt. Själva vingården är väl värd ett besök. Den ligger naturskönt bland vinodlingarna och bergen och är väldigt trevligt planerad. Från huvudvägen kommer man fram längs en sandväg som är så smal att två bilar inte kan mötas. Hårnålskurvan från huvudvägen var första problemet, bussen dök ner i en grop och den duktige chauffören, Jesus, blev tvungen att kliva av för att flytta på en stor sten för att komma vidare. Mitt på den väldigt smala vägen kom så en bil emot. Tvärstopp från två håll. Jesus försökte få bilens förare att förstå att han måste backa, men bilens förare ansåg att bussen måste backa och gjorde bussen inte det skulle polis tillkallas. Jesus såg för gott att backa så att bilen kunde köra förbi. Applåder följde och vi kom fram till vingården utan missöden. Efter spänningen i bussen var lättnaden stor och förtjusta utrop hördes från alla håll då vi såg vad som väntade oss: en väldigt charmig finca med olika aktiviteter; utomhusgrill, lekplats för barn, simbassäng (inte fylld den här tiden på året), vidsträckta vinodlingar runt omkring och en hel del djur. Gårdens svarta gris hade nyligen fått kultingar som girigt glufsade i sig mat från en skål sida vid sida, en stor och väldigt snäll hund – någon sankt bernhardblandning - tittade förstrött på de nyanlända, hoppade upp på ett bord i trädgården och lade sig tillrätta, hönsen pickade i sin bur, en gås hade mycket och högljutt att säga i sin inhägnad och mindre fåglar kvittrade i sina burar. Snoopy, en trasslig liten hund snusade intresserat på mina byxor där Gurras och Topsys dofter har gnotts in. Den svarta grisen smakade lite lätt på mina fingrar. Mycket lantligt charmigt alltihop. Vingården är ett familjeföretag där ägaren Antonio och hans familjemedlemmar gör sitt bästa för att gästerna ska trivas, vilket de gör. En vinkännare från ”Vinos Canarios” berättade lite om vinframställningen på Kanarieöarna och vi fick prova två viner, ett vitt och ett rött. Utomordentligt goda viner, där det röda hade en klar doft och smak av den lavahaltiga marken.

Som brukligt är inkluderar Skandinaviska Klubbens utflykter lunch och Alma de Trevejos bjöd, förutom vinprovning, på lokalt producerad ost, röd mojosås, Antonios underbara linssoppa med chorizo, spädgris som kunde ha varit mörare - den var nog inte så späd - och kanariska bakverk till kaffet. Klubben lottade ut ett antal flaskor vin och Kjell och jag hade tur, vi vann en flaska rött och en flaska vitt. Vi köpte dessutom med oss ett par flaskor av bodegans goda röda vin.

Utlykten hade organiserats och leddes av rutinerade och duktiga Anne-Charlotte Catrana Olivecrona som också  tolkade vinkännarens berättelse. Teneriffas viner odlas på mellan 800 och 1800 meters höjd och är de högst belägna vinodlingarna i Europa. Vulkanen Trevejo (alma de Trevejo = Trevejos själ) har gett sitt namn åt den här ekologiska vingården vars viner ingår i ursprungsbeteckningarna (Denominación de Orígen) Icoden Daute Isora och Abona.

Mera vininformation från Kanarieöarna och framför allt Teneriffa finns att läsa i min artikel på www.teneriffaidag.com/vin.html

Helena Somervalli

30 november 2014